Den 1 augusti 1944 klockan 17:00 utbröt Warszawaupproret. Idag är det exakt 63 år sedan, och det firas över hela Polen. Detta var det största upproret mot Nazistockupanterna i hela det ockuperade Europa, och det tog över två månader för tyskarna att slå ner det (alltså längre än för Tyskland och Sovjet att besegra Polen 1939).
Min mormor och morfar var båda med och slogs, liksom flertalet av Warszawas invånare. När de första salvorna ekade så anslöt sig hela staden, och tillsammans reste de sig som en: barn, ungdomar, kvinnor, gamlingar och 14 000 partisaner från utanför Warszawa lyckades ta staden från den förhatliga ockupanten.
Bland de som reste sig fanns förutom Armia Krajowa (AK) även många vänsterförband. Idag är det dock omöjligt att från officiellt håll få veta om några andra slagskämpar än de mot exilregeringen i England trogna AK, och alla de tusentals soldater som kämpade i kommunistiska Armia Ludowa, socialistiska PPS-WRN, ungspartakistiska Organizacja Młodzieży Socjalistycznej "Spartakus" eller syndikalistiska Klasowe Związki Zawodowe är mer eller mindre bortglömda. Det handlar helt enkelt om att ändra nationens historiska minne, sudda bort bilderna av vänstern som en patriotisk kraft och radera ut allt som inte passar makten av idag. Om inte det här är historieförvanskning och ideologiskapande i fascistiseringens tecken så vet jag inte vad som är!
(Jag får skriva lite mer senare om hur den nuvarande regeringen och deras Institut för Nationens Minne, IPN, suddar ut alla socialister, kommunister och judar ur Polens historia, för att istället ersätta dem med mer eller mindre fascistiska högernationalister/antikommunister/antisemiter som ska ha "räddat landet" och slagits mot "det kommunistiska tyranniet"...)
Faktum är att de socialistiska förbanden utmärkte sig i slaget, speciellt i striderna på stadsdelarna Śródmieście (Centrala stan), Wola, Żoliborze och Stare Miasto (Gamla stan). Den av PPS utgivna tidningen Robotnik (Arbetaren) var en av det två månader långa upprorets mest uppskattade tidningar och antagligen viktigast för att sprida nyheter om vad som hände i olika delar av staden.
När upproret var slut så låg Warszawa i ruiner och 600 000 av dess invånare var döda. De flesta av dessa var civila som mördades av tyskarna efter att de tillfångatagits, allt för att statuera ett exempel... På många sätt var det en omänsklig tid, men samtidigt levde motståndet och solidariteten, varför skulle annars män och kvinnor beget sig ut i staden och offra sitt liv? De slogs för friheten och människovärde, mot ockupation och fascism, och en stor del av dem för socialismen!
Man kan inte annat än inspireras av dessa hjältar. Och varje gång jag hör någon säga att palestiniernas och irakiernas kamp mot ockupation och imperialism är orättfärdig, ja varje gång jag hör någon antyda att ett ockuperat, förödmjukat och förslavat folk inte har rätt att med vapen i hand göra motstånd, ja då tänker jag på mina morföräldrar och alla andra som kämpade med livet som insats i Warszawa för 63 år sedan. Det känns som att bli spottad på i ansiktet, minst sagt.
Ett krig mot fascismen vanns här i Europa för 62 år sedan. Nu är det dags att vinna några till!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Så ska den riktiga vänsterpatriotiska historien skrivas. Fedt!
Ja det var riktiga hjältar som offrade allt dom hade. Jag har besökt den återuppbyggda gamla stan i Warszawa och man kan nästan känna kampen i luften.
Det tråkiga i sammanhanget som inte polackerna har glämt ännu är att röda Armen stod på andra sidan floden och väntade på att polackerna skulle förlora. Inget stöd och hjälp från den sidan alltså
Absolut, Röda Armen kunde ha räddat staden. Samtidigt måste man ha i betänkande att valet för ryssarna stod emellan att: (1) tack vare polackernas uppror låta trupperna få sig en vilopaus i de ständiga striderna, och samtidigt fylla på luckorna i manskap och materiel, eller (2) rädda staden med dess invånare, samtidigt som linjerna och moralen blev allt tunnare.
Samtidigt får man ta den internationella aspekten i beaktande, upproret var startat av exil-regeringen i London, och som sådant ett kraftprov visat mot Sovjet. Varje levande och beväpnad antinazistisk motståndsman i AK kunde potentiellt bli en antikommunistisk motståndsman...
Jag säger inte att det var varken rätt eller fel, men det var ett rationellt och nyktert övervägande av Stalin av för- och nackdelar som ledde till beslutet att hejda Röda Armen vid Wisla.
Idiotiskt att jämföra upproret 1944 och dagens Irak. Det har ju för fan inget sammband. Men för marksister är ju allt relativt.
Jo Anonym, det finns inte bara ett, utan flera samband, och jag kan lista några för dig:
1: Folket i Irak slåss mot en ockupationsmakt, det gjorde mina morföräldrar också.
2: De polska motståndsrörelserna (och alla andra antifascistiska motståndsrörelser runtom i Europa) kallades för terrorister av ockupanternas propaganda, det kallas även motståndet i Irak för.
3: Enligt FN-stadgan som infördes så har varje ockuperat folk rätt att göra väpnat motstånd mot ockupation, en stadga som infördes i och med FN:s bildande efter Andra Världskriget och med dess upplevelser i bakhuvudet. Deras kamp var berättigad, det är även irakiernas.
4: Bland de polska motståndsrörelserna fanns simpla banditer, men flertalet kämpade mot imperialism och för ett fritt och oberoende Polen, så är även fallet i Irak.
5: Irak anfölls rättsvidrigt av USA med flera (däribland Polen) för att säkra tillgången på naturresursen (olja) och för att destabilisera regionen, Polen anfölls rättsvidrigt för att säkra lebensraum och en invasionsväg mot Sovjetunionen.
6: Om min mormor och morfar vore fjorton respektive femton och bosatta i Bagdad, Fallujah eller någon annan irakisk stad hade de gått ut på gatan och gjort motstånd mot ockupanten, och för dem hade det inte spelat någon roll att staden inte var Warszawa och året inte var 1944.
För övrigt så är jag inte marksist, jag är Marxist... (om man inte föredrar den polska stavningen, men då blir det marksista istället)
Att Röda armén stod och väntade är en polskskapad myt stödd av väst. Faktum är att Armia Krajowa och dess ledning (polska Londonregeringen) hade inte ens informerat sovjeterna om upprorets inledning. Upproret började således utan sovjeternas vetskap 1 augusti klockan 17.00. Först dagen efter, den 2 augusti, fick den sovjetiske befälhavaren Konstantin Rokossovskij uppgifter från sin underrätelsetjänst att någonting försiggick inne i Warszawa. Dagen efter det, 3 augusti, träffade Londonregeringens utsände i Moskva Mikolajczyk Sovjets ledare och informerade honom om upproret. Således står det klart att baktanken med upproret var att tillskansa sig större delen av staden innan sovjeterna och sedan be dem om hjälp att slutföra jobbet så att säga. Efter det hade Londonregeringen och Armia Krajowa kunnat hävda sin moraliska rätt till makten eftersom "det var de" som tog staden.
Till historien hör berättelsen om västra Ukraina och västra Vitryssland - Sovjets "nyförvärv" från 1939 (egentligen gamla ryska områden som återtogs från Polen det året). Jo, saken är den att Londonregeringen vägrade erkänna Sovjets nya gränser, så varför skulle Stalin skynda till deras hjälp kan man fråga sig. Han skulle varit dum i huvudet om han gjorde det.
Men icke desto mindre angrep sovjetiska pansarstyrkor förotenj Praga (öster om Wislafloden) i slutet av juli, hårda strider utspann sig där. Ryssarna stoppades upp och drevs till och med tillbaka av nyanlända tyska pansartrupper. Ryssarna försökte, trots det faktum att deras underhåll hade hamnat efter på grund av deras snabba avancemang (600-700 kilometer på kort tid) att gå över Wisla söder om Warszawa och skapade faktiskt ett brohuvud vid staden Magnuszew, som dock inte gick att utvidga.
Hårda strider pågick i Praga ända fram till den 14 september innan sovjeterna tog förstaden. Då skickades pro-kommunistiska Armia Ludowa in i staden men slogs tillbaka av nazisterna och kämpade sig åter tillbaka till sovjetsidan. Armia Krajowas män med Bor-Komarowski i spetsen föredrog att kapitulera till tyskarna istället för att ansluta sig till Armia Ludowas utbrytningsförsök österut.
Ryssarna skickade ner förnödenheter med fallskärm i september månad. Upproret var över den 2 oktober, men att påstå att sovjeterna INTE gjorde något är ren lögn.
Man skall också betänka det faktum att sovjeterna och londonregeringen hade brutit kontakten sinsemellan efter tyskarnas utgävningar i Katyn. Tyskarna påstod (och polackerna var inte sena med att ställa sig bakom dessa påståenden) att det var NKVD som hade skjutit 15 000 polska officerare där. I Katynskogen "fann" tyskarna 4 200 kroppar, man fann också tysk ammunition i gravarna (7,65 Geco D-hylsor som inte fanns i Sovjet 1940, då det påstådda sovjetiska illdådet skulle ha ägt rum). Hursomhelst, polackerna snabba ställningstagande i frågan och valet av sida i den frågan ledde till att Sovjet bröt kontakten med Sikorski och gänget i slutet av april 1943.
Sedan satsade sovjeterna på Armia Ludowa och prokommunistiskastyrkor under ledning av Zygmunt Berling. När dessa polacker senare tågade in i Warszawa den 17 januari 1945 var exempelvis Lech Walesa med.
Det är mycket folk inte vet om de politiska turerna kring Warszawaupproret. Man väljer exempelvis att fokusera på att "sovjeterna nekade allierat flyg att landa på ryska flygplatser med förnödenheter". Faktum är, att man behövde inte landa alls, ville man släppa ner sin last till kämparna i staden så gick det bra att göra det utan att "landa" på sovjetiska flygplatser. Problemet var att Armia Krajowa och dess inkompetenta officerare oftast inte visste var deras trupper befanns sig och vilka stadsdelar som var under deras kontroll, vilket gjorde det omöjligt för allierat flyg att släppa ner sin last på rätt ställen.
All heder åt dem som kämpade, med det var två grupperingar som kämpade i staden med två olika mål för ögonen. Londonpolackerna ville ha sin högerregering tillbaka, medan vänsterkrafterna med Armia Ludowa och Zygmunt Berling i spetsen ville se ett annat Polen. Är det någon som tycker att det var konstigt av Sovjet att satsa på pro-kommunistiska och pro-sovjetiska styrkor?
Hej! Har precis fått reda på att min mormor och morfar stred för Armia Ludowa. Främst i Krakow. Vet du vart jag kan hitta mer info om just den motståndsrörelsen? Kan tyvärr inte polska..
Tyvärr finns det inga bra böcker om Armia Ludowa på svenska, den som egentligen tar upp ämnet mest är Norman Davies bok "Warszawaupproret", även om den framförallt fokuserar på Armia Krajowa.
På polska finns mycket litteratur tillgänglig, dock översätts väldigt lite av den till några andra språk. Det finns ändå vissa böcker på engelska om de polska motståndsrörelserna, även om jag inte har läst någon av dem, och jag antar att dessa också till största delen fokuserar på Armia Krajowa.
Skicka en kommentar