Vi måste ta tillbaka det som en gång var vårt, det verkar vara ledordet för den polska borgarklassen i deras marsch tillbaka i tiden. Det är i alla fall så det verkar när PRL:s alla framsteg och maktomfördelningar nu ska göras ogjorda, samtidigt som det politiska klimatet alltmer liknar det sena 30-talets, med allt vad det innebar av fascism, polskpatriotism, hetsjakt på kommunistiska spöken, främlingsfientlighet och opportunistisk roffarmentalitet i utrikespolitiken.
Först ut i den aldrig sinande vågen av reaktionärt folkförakt är utbildningsmininster Barbara Kudrycka som säger sig vilja ändra konstitutionen för att ta bort rätten till kostnadsfri utbildning. Återigen ska högre utbildning bli ett privilegium grundat på ens klasstillhörighet istället för på behörighet. Att detta förslag stänger ute den redan nu praktiskt taget obefintlig arbetarklassen från Polens lärosäten står klart, men de höga ekonomiska kostnaderna kommer troligtvis även stänga ute många av tjänstemännens barn från en högre utbildning. Reaktionen marscherar och universiteten ska återigen bli till överklassreservat.
Samtidigt hörs rykten om att regeringen inom kort kommer föreslå att återprivatisera fastigheter och tomter till ett värde av 153 miljarder złoty, alltså ungefär 380 miljarder i svenska pengar. Denna egendom nationaliserades på 40-talet och består av fabriker, fastighetshus och palats som togs över av staten för att kunna garantera alla en bostad och snabba upp återuppbyggnaden under de kaotiska åren efter andra världskriget. All egendom ska såklart tillbaka till dess ursprungliga ägare, eller snarare till deras nu levande släktingar. Var sak på sin plats, den gemensamma egendom som byggt välfärd åt folket tillbaka till privata händer och 30-talets ägarförhållanden tillbaka till samtiden! Vad som ska hände med de tusentals hyresgästerna bryr sig såklart inte regeringen om, de flesta av dessa hyresgäster var ju inte ens födda på 30-talet...
Men vad hade man förväntat sig för politik när var femte ledamot i det polska parlamentet är miljonär (i złoty, i svenska pengar har de alltså över ca 2,5 miljoner), varav hälften av miljonärerna tillhör det nyliberala Medborgarplatformen?
Allting är dock inte beckmörkt i Polen, den 25 oktober hölls det nämligen en folkomröstning i Kraśnik om ifall man ville privatisera det lokala energibolaget Kraśnickie Przedsiębiorstwo Energetyki Ciepłnej (KPEC). Av de 6663 röstande så valde hela 6507 att lägga sin röst på "nej", medan endast 156 röstade "ja" till privatiseringen. Denna förkrossande seger visar helt klart att folkopinionen i Polen inte vill se fler utförsäljningar och privatiseringar. Tyvärr blir utförsäljningen i Kraśnik av ändå, eftersom mindre än 30% av befolkningen röstade och för att alla partier utom PiS sagt ja till den.
Det finns en opinion i Polen mot den förda politiken, det finns ett folkligt missnöje, men det som fattas är en vänsterrörelse som kan kanalisera detta missnöje och skapa en bas för förändring. Var är Röda Armen när man verkligen behöver den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar